- Belung Magazine
Den här webbplatsen använder cookies för att förbättra din webbläsarupplevelse. Genom att använda den här sidan godkänner du användningen av dem Okej jag håller med Nej, ge mig mer info

View other editions

”Blås ut så hårt du kan” – vi tittar närmare på hur ett lungfunktionstest går till

På grund av din ILD är du säkert bekant med lungfunktionstester. Du kan till exempel ha fått blåsa så hårt du kan i en apparat, så att sköterskan kunde se din lungfunktion på datorskärmen. Men vad är det exakt som händer när man blåser i apparaten? Och vad är de där mystiska kurvorna som visar dina resultat? I den här artikeln tar vi en närmare titt på lungfunktionstester genom att kika över axeln på en specialist. 

pulmonary_function_technologist_Anita_JansenFör att göra en korrekt bedömning av lungfunktionen behöver lungspecialisterna så mycket information som möjligt. Mycket av denna information samlas in i samband med lungfunktionstester. Inför den här artikeln besökte BELUNG Anita Jansen som arbetar med lungfunktionstester i Nederländerna. 

Anita tillbringar stora delar av sitt arbete med att testa lungfunktionen hos patienter, till exempel i fall med interstitiell lungsjukdom (ILD).

”Jag påbörjade utbildningen till lungfunktionstekniker 1996”, berättar Anita. ”Under mitt tredje år på utbildningen blev jag anställd på sjukhuset, och jag har arbetat här ända sedan dess.” Anita tillbringar en stor del av sitt arbete med att testa lungfunktionen hos patienter, däribland patienter med interstitiell lungsjukdom (ILD).

”Dagens två första patienter ska göra ett spirometritest”, förklarar Anita. ”Det kallas även en flöde/volym-kurva.” Det första Anita gör, efter att hon har hälsat på den första patienten och förklarat vad den nyfikna reportern gör hos henne, är att väga och mäta patienten. ”Vi försöker standardisera testerna. Om vi känner till patientens ålder, etnicitet, kön, vikt och längd så vet vi ungefär hur den normala lungfunktionen bör se ut. Till exempel har en 75-årig kvinna som väger 50 kilo en annan lungfunktion än en 40-årig man som väger 90 kilo – oavsett om det föreligger några sjukdomar.”

När vägningen och mätningen är klar frågar Anita patienten om det finns något medicinskt tillstånd hon bör känna till. ”Jag måste försäkra mig om att patienten klarar av att genomgå testerna”, förklarar Anita. ”Om en patient exempelvis har genomgått en operation nyligen så kan vissa tester vara för riskfyllda.” Anita frågar patienterna om de har tagit sin medicin idag (eftersom det kan påverka resultaten), och därefter kan de faktiska testerna till sist påbörjas. 

Blåsrör

SpirometerDet är nu som spirometern blir aktuell. Apparaten består av  vad som ser ut som ett blåsrör fastsatt på en liten lyftkran.

Först tar Anita bort plasten från ett nytt munstycke som hon sedan fäster på blåsröret. ”En av de saker man kan mäta med en spirometer är hur mycket luft patienter andas in och ut”, berättar Anita. ”Av hygienskäl får varje patient ett nytt munstycke, som slängs när vi är klara med testet.”

Anita ber patienten att andas normalt en stund, och därefter instruerar hon patienten att ta ett så djupt andetag som möjligt för att sedan blåsa ut så hårt det går, under så lång tid som möjligt, helst i sex sekunder. Slutligen andas patienten in snabbt. Medan patienten försöker följa Anitas anvisningar efter bästa förmåga, visar kurvorna på datorskärmen hur det hela förlöper. ”Det finns en sensor i spirometern”, förklarar Anita. ”Sensorn mäter luften som andas in och ut av lungorna och omvandlar genast informationen till digitala kurvor.” På skärmen ser vi två olika kurvor. ”De kallas spirogram”, säger Anita. ”Den översta kurvan visar volym i förhållande till tid, med volymen på den vertikala axeln och tiden på den horisontella axeln. Den andra kurvan är en så kallad flöde/volym-kurva, som har luftflödet på den vertikala axeln och den totala volym som andas in eller ut på den horisontella axeln.” (Se bilden.)

se-spirometer-airflow-belung-magazine Flöde/volym-kurva. Den skarpa uppåtgående kurvan visar kraftig utandning, och därefter följer fortsatt, långsam utandning. Inandningen visas under den horisontella linjen. Källa: Wikipedia

Anita förklarar för patienten att hon behöver tre bra kurvor för att säkerställa tillförlitliga resultat. ”Jag skickar testresultaten direkt till lungspecialisten”, säger Anita. ”När patienterna är klara hos mig får de gå till läkaren, som gör en bedömning av resultaten och diskuterar dem med patienterna.

Med hjälp av kurvorna kan läkaren bedöma patienternas lungfunktion.

se-spirometer-flow-volume-belung-magazine Exempel på möjlig flöde/volym-kurva för en IPF-patient. Kurvan är smalare och volymen är större på grund av fibrosen i lungorna. Källa: Medix Publishers

Gasdiffusion

När Anita har gjort spirometrier med två patienter träffar hon en patient som ska göra ett diffusionstest. ”Ett diffusionstest mäter hur mycket gas som går ut i blodet via lungblåsorna”, förklarar Anita. ”När man andas in passerar syret ut i blodet från lungornas minsta delar genom ett mycket tunt membran. Det kan dock uppstå problem med här processen om membranet till exempel är förtjockat som vid ILD. I det här testet används samma apparat, men nu öppnar jag en lucka så att patienten andas in gaser från behållaren där borta.” Vid väggen står mycket riktigt en gasbehållare som är ansluten till apparaten med slangar. Tankarna förs till en dykflaska som är kopplad till en dykare. Anita berättar att det finns två olika gaser i gasbehållaren: kolmonoxid och metan.

”Först ber jag patienten att andas ut så mycket det bara går”, säger Anita. ”Sedan andas hon in så mycket som möjligt av gasblandningen i tanken, håller andan i cirka tio sekunder och andas ut igen.” Testet fungerar som så att den ena gasen tas upp i blodet (kolmonoxiden), medan den andra inte gör det (metangasen). Genom att jämföra mängden av båda gaserna i utandningsluften kan Anita avgöra hur bra diffusionen av kolmonoxid är från lungorna till blodet. Nästa test som Anita visar är lite enklare att förstå sig på – det så kallade gångtestet.

En promenad på sex minuter

Tillsammans med en gladlynt äldre patient går vi bort till en tom korridor i sjukhuset. Här gör Anita i ordning en liten bana med koner och sätter fast en pulsoximeter på patientens finger. ”Med den här apparaten kan vi mäta pulsen och syremättnad i blodet”, förklarar hon. ”Under gångtestet samlar vi in information om hur långt patienten går och blodets syremättnad. Sedan använder vi den informationen för att beräkna patientens förmåga att utföra vardagsaktiviteter. Vi använder oss också av det här testet för att utvärdera de behandlingar som ges av läkare.”

En läkare kan till exempel ha ordinerat ett antifibrotiskt läkemedel för behandling av IPF. Det här läkemedlet kan bromsa sjukdomsförloppet hos IPF-patienter så att de bevarar sin lungfunktion så länge som möjligt. Efter ordinationen av läkemedlet vill läkaren förstås veta om IPF-patientens lungfunktion verkligen har stabiliserats, och då kan gångtestet som mäter fysisk prestationsförmåga vara ett sätt att undersöka detta. Testet innebär att patienten går i sex minuter på plan mark. ”Vi frågar patienterna både före och efter testet hur andfådda de upplever att de är. På så sätt får vi information om hur lungorna reagerar på motion.”

Body-box (kroppspletysmograf)

BodyboxMedan patienten som gjorde gångtestet får lite välbehövlig vila i väntrummet visar Anita oss utrustningen för ett annat slags test. ”Vi kallar den body-boxen”, säger hon och pekar på vad som ser ut som en telefonkiosk med en stol inuti.

”Med body-boxen kan man mäta om en patient har nedsatt lungfunktion.” Patienten sitter i boxen med dörren stängd medan testet utförs. Tanken med den här utrustningen är att eftersom trycket i lungorna minskar när lungorna utvidgas, så ökar trycket inuti boxen eftersom den utgör ett slutet system. Det gör att operatören kan mäta vad som kallas lungornas funktionella residualkapacitet (FRC).

Efter denna detaljerade förklaring lider vårt studiebesök mot sitt slut. Anita har inga fler patienter just nu. ”Jag tycker verkligen om mitt jobb”, säger hon medan vi dricker en kopp kaffe och samtalar om livet som lungfunktionstekniker. ”Jag ville arbeta med både människor och teknik, och det visade sig att lungfunktionstestning var den perfekta kombinationen.” Trots att Anita verkar lugn och förtroendeingivande erkänner hon att arbetet inte alltid har varit helt problemfritt. ”När jag först började arbeta med det här var jag ganska förvånad över hur andfådda en del personer kan bli. Jag tyckte att det var svårt att be dem att andas ut så länge som möjligt under spirometrin när jag såg hur jobbigt det var för dem.”

Får jag jobba med både människor och teknik, så jag har allt jag kan önska mig

Men allteftersom hon har fått större erfarenhet har hon anpassat sig till rollen. ”Nu är det lättare, delvis för att åldersskillnaden mellan mig och patienterna är mindre. När man bara är 22 kanske patienterna undrar om den där unga tjejen verkligen vet vad hon gör.” Anita känner att hon har stort utbyte av sitt arbete. ”En av de bästa sakerna med mitt jobb är att alla patienter är olika. Man måste möta var och en av dem på ett speciellt sätt. Med andra ord har jag både variation och rutiner i mina uppgifter. Dessutom får jag jobba med både människor och teknik, så jag har allt jag kan önska mig”, sammanfattar Anita med ett leende. 


disclaimer
zinccode