- Belung Magazine
Den här webbplatsen använder cookies för att förbättra din webbläsarupplevelse. Genom att använda den här sidan godkänner du användningen av dem Okej jag håller med Nej, ge mig mer info

View other editions

Hur går det till när man andas?

Utan att man ens tänker på det andas man ungefär 12–18 gånger per minut. I vila andas man in och ut mellan fem och åtta liter luft varje minut. Vid hård träning kan detta öka till hela 100 liter per minut, eller ännu mer! Andning är faktiskt en mycket komplicerad process. Så vad exakt händer med den luft man andas in? Och varför drabbas patienter med interstitiell lungsjukdom (ILD) av andnöd?

När man pratar om luftvägarna tänker de flesta i första hand på lungorna. Men luftvägarna består av mycket mer, närmare bestämt alla delar av kroppen som luften passerar vid in- och utandning. Med andra ord går luftvägarna ända från näsan och munnen till luftstrupen (trakea) som delas upp i två bronker (se bild 1). Bronkerna mynnar ut i vänster respektive höger lunga. Där förgrenas de ytterligare i små luftrör, så kallade bronkioler. Via bronkiolerna leds luften ut i små luftblåsor som kallas alveoler. Lungorna består av mycket ömtålig vävnad vars struktur påminner om en tvättsvamp, och skyddas därför av revbenen. Vänster lunga är faktiskt något mindre än höger, för att hjärtat ska få plats.

se-lungs-belung-magazine

Små luftblåsor

Låt oss ta en titt på luft, bildligt talat. Luften vi andas är en blandning av kväve (ungefär 78%), syre, lite koldioxid och andra gaser. Kväve är en inaktiv gas som inte påverkar vår andning nämnvärt. Däremot tillgodogör vi oss syret och producerar koldioxid. Den luft vi andas in består av 21% syre och 0,03% koldioxid. I den luft vi andas ut har det här förhållandet ändrats till cirka 16% syre och 5,6% koldioxid. Det betyder att kroppen använder ungefär 5% av syret i luften och producerar koldioxid som sedan andas ut. Men hur går det till? Vid inandning färdas luften från näsan eller munnen genom luftstrupen, bronkerna och bronkiolerna för att nå alveolerna. Alveolerna ser ut som små vindruvor och består av mycket små luftblåsor. Det finns mängder av dessa luftblåsor i lungorna – flera hundra miljoner. Deras totala yta uppgår till mellan 50 och 100 kvadratmeter, vilket motsvarar en halv tennisbana. Inuti alveolernas väggar finns en vävnad som kallas interstitiet och runt dem finns små blodkärl som kallas kapillärer. Kapillärerna bildar ett slags nätverk runt varje luftblåsa. Syret i inandningsluften passerar genom alveolernas väggar och interstitiet ut i dessa små blodkärl (se bild 2). När syret väl kommit ut i blodet tas det upp av de röda blodkropparna som transporterar det till alla delar av kroppen så att det kan användas av cellerna. När cellerna förbrukar syret producerar de koldioxid. Denna avfallsprodukt transporteras i motsatt riktning jämfört med syret: när koldioxid frigörs i blodomloppet transporteras det till lungorna, där det passerar via kapillärerna till luftblåsorna innan det slutligen andas ut.

se-tiny-airsacs-belung-magazine

Andningen

Koncentrationen av koldioxid i alveolerna har en avgörande roll i andningen. När koncentrationen når en viss nivå skickas en signal till hjärnan, som svarar med att skicka en signal till diafragman och musklerna i bröstkorgen som gör att man andas in. Inandning är en aktiv process som innebär att musklerna arbetar aktivt för att utvidga brösthålan. Vid lugn inandning drar diafragman ihop sig så att brösthålan (och därmed lungorna) expanderar. På så sätt fylls lungorna med luft (se bild 3). 

se-respiration-belung-magazine Bild 3. Inandning. När diafragman drar ihop sig utvidgas brösthålan och lungorna (se pilarna). Det resulterar i lägre lufttryck inuti lungorna (–), vilket får luften att strömma in (+).

Inandning

Detta har att göra med att lufttrycket i lungorna blir lägre när de utvidgar sig, vilket gör att luften strömmar in. Vid häftig inandning, till exempel vid träning eller när andningen är ansträngd, arbetar flera muskler runt bröstkorgen tillsammans med diafragman för att utvidga brösthålan ännu mer. Utandning är å andra sidan en passiv process. Lungorna och brösthålan är töjbara, så vid lugn utandning återgår de till sin ursprungliga storlek. Det är lite som ett gummiband som återfår sin form och storlek när man släpper det. På så sätt trycks luften ut ur lungorna. Vid tung och ansträngd andning arbetar vissa muskler runt bröstkorgen för att minska brösthålans storlek ytterligare.

Stela lungor

Så vad är det för fel på lungorna vid ILD? Hos patienter med ILD har interstitiet i alveolerna förtjockats och bildat ärrvävnad, vilket gör det svårt för syret att passera över till kapillärerna. Ärrbildningen gör också lungorna mindre elastiska, så de blir stela och svåra att expandera vid inandning. Stela lungor rymmer bokstavligen talat mindre luft än normala, friska lungor – stelheten innebär att de har reducerad utvidgningskapacitet. Den minskade lungkapaciteten i kombination med att syret har svårt att passera genom det förtjockade interstitiet med ärrvävnad ger upphov till andfåddhet. Som om det inte vore nog kan mängden ärrvävnad öka med tiden. Det innebär att lungorna blir ännu stelare, vilket reducerar lungornas kapacitet ytterligare och minskar den mängd syre som kan nå blodet. Hur fort denna utveckling sker varierar från person till person.1

Andfåddhet

Du förstår säkert att man blir andfådd om lungorna är stela och inte kan utnyttja hela sin kapacitet. När syret dessutom har svårt att nå blodet vill kroppen andas ännu snabbare. Den minskade syrehalten och ökade koldioxidhalten i blodet utlöser en reaktion i hjärnan som leder till andfåddhet. Nerverna signalerar hela tiden att lungorna måste jobba hårdare, men ILD gör att lungorna inte kan förse kroppen med syre som motsvarar behovet. Patienterna känner av den här obalansen mellan vad som krävs av lungorna och vad de faktiskt förmår, och det förstärker känslan av att inte kunna andas tillräckligt.2 Eftersom det är svårare att andas så förbrukar själva andningen dessutom mer syre, till och med i vila. Sammantaget gör detta att andningen blir snabbare och ytligare, och träning gör det hela ännu värre.

Dessvärre finns det ingen effektiv behandling för andfåddhet vid ILD, men patientstödgrupper och program för lungrehabilitering kan vara till hjälp. De kan ge tips om hur man ökar sin energinivå och minskar andfåddheten samt ge praktiska råd om hur man kan hålla syrenivåerna så höga som möjligt. Detta kan ha en positiv inverkan på livskvaliteten och leda till att patienterna känner att de i någon mån har kontroll över sin sjukdom.3

Referenser:
1. O’Donnell DE, Neder JA, Harle I, et al. Chronic breathlessness in patients with idiopathic pulmonary fibrosis: a major challenge for caregivers. Expert Rev Respir Med 2016;10:1295-1303.
2. https://www.thoracic.org/patients/patient-resources/resources/idiopathic-pulmonary-fibrosis.pdf, läst i juni 2017.
3. Duck A, Pigram L, Errhalt P, et al. IPF Care: a support program for patients with idiopathic pulmonary fibrosis treated with pirfenidone in Europe. Adv Ther 2015;32:87-107.

 

disclaimer
zinccode